Historik

Inledning
Då grunddokumentationen om askkoppar är mycket begränsad för att inte säga obefintlig måste större delen av källforskningsarbetet göras på egen hand. Tidsperioden det handlar om sträcker sig så långt tillbaka som till 1629. Då det enligt Nordisk familjebok finns uppgifter om att tobaksrökning förekom bland studenter i Uppsala. Vilket innebär att rökningen bör ha börjat något tidigare. Notera då att vi endast rör oss om Sverige.
Redan Columbus upptäckte drygt 200 år tidigare att det förekom tobaksrökning där han landsteg.

Det intressanta är att få fram vid vilken tidsperiod askkoppar började användas. På goda grunder kan man anta att rökningen till att börja med var en lyx som bara de väl besuttna kunde kosta på sig om vi ser det ur ett västerländskt perspektiv. Det verkar inte sannolikt att den tidens överklass lät askan hamna på golvet i de påkostade palatsen och husen de hade som sina hem. Att bonden senare lät askan falla ned på det stampade jordgolvet synes däremot vara rimligare. Med andra ord bör de första askkopparna ha varit avsedda för de förmögna i samhället.
Denna del av hemsidan skall försöka belysa askkoppens historia över tid.

Askkoppar i lexikon
En historiebeskrivning över askkoppen (eller askfat om det ordet föredras) är ett synnerligen komplicerat projekt. Inte ens i den utmärkta Nordisk Familjebok (uggleupplagen) från 1904 står det någonting om askkoppar. I det verket brukar annars all annan kunskap av intresse återfinnas. Den enda information som finns är orden före respektive efter den plats där askkoppar rätteligen borde ha stått. Att Askja är en vulkan på Island och att det i Asklanda socken bodde 248 innevånare 1902 får jag rätt på. Men om askkoppar svävar man fortfarande i okunnighet om.

43 år senare upplyser Svensk Uppslagsbok om att det nu bara bor 189 invånare i Asklanda socken och att vulkanen på Island blivit 262 meter (1412m) högre än den var 1904. Däremot finns det en liten ljusning i Illustrerad Svensk Ordbok 1983 där står:
”askkopp kopp o. dyl. för upptagande av cigarraska osv.”
Informationen är mycket svepande och en ingående studie av askkoppens historia låter sig inte göra med dessa fåtal ord. Noterbart är att Asklanda socken och vulkanen tydligen redan förpassats till glömskan mörka rum.

Att titta på ord som har anknytning till askkoppar ger heller inte någon information. Hur cigarretter tillverkas eller hur många det är som dör i lungcancer varje år är säkert användbar information men inte för mitt syfte. Och dessutom, om askkoppar skulle dyka upp i de texterna så vore det bara ytterligare ett bevis på den underordnade ställning askkoppar har om de inte ens har begåvats med en egen rubrik.

Askkoppar i litteraturen
Det tidigaste omnämnandet av askkoppar i litteraturen som jag hitintills har hittat är från 1879. Då nämns ordet askfat i Strindbergs roman Röda Rummet. Askfat nämns i ett sådant sammanhang att det ingår som en naturlig del i ett dukat bord. Detta ger vid handen att askkoppens ursprung bör ligga betydligt längre tillbaka i tiden. För om det varit en nymodighet skulle fokuseringen på askfatet vara betydligt större.
(Se avsnittet Litteratur )

Askkoppar i konsten
Ett sorgligt kapitel i askfatens historia. Avbildningar lyser med sin frånvaro även om ett fåtal undantag finns. Problemet är att det aldrig verkar vara askfatet som är det centrala i motivet.
(Länken Konst ger några exempel)

Askkoppar som bruksföremål
Bilder från boken Om tobak i Sverige Jubileumsskrift 1915-1965, STA). Det tidigaste belägget på att askkoppar användes är den som har en bild av Wilhelm II. Den ingick i ett rökset där en tobaksburk är daterad till 1823. Då Wilhelm levde mellan 1792-1849 och bilden föreställer en yngre man är askkoppen med stor sannolikhet gjord samma år. Om inte så är tidsdifferensen minimal. Bildtexten upplyser oss om att askkoppen är prydd med påklistrade maggördlar från cigarrer.

Däckaskfat
Följande text är en översättning av Jeffrey Koenkers originaltext på engelska. Jag tackar Jeffrey för hans vänlighet att låta mig använda bilder och text.

Pga av vägarnas bedrövliga kondition och däckens dåliga kvalitet i början av 1900-talet var livslängden på ett däck kort. Samtidigt ökade bilförsäljningen enastående. En mängd olika däckfabrikanter dök upp på marknaden för att möta efterfrågan på däck. Konkurrensen mellan däcktillverkarna gjorde att annonseringen i tidningarna var omfattande. I samband med detta tog det inte lång tid före idén att använda däckaskkoppar som reklammaterial föddes.

Snart så började däckfabrikanterna ge bort dessa askfat med förhoppning att de skulle placeras på disken i bensinstationer, serviceverkstäder, reservdelsbutiker och på andra offentliga platser samt även i hemmet. Avsikten var naturligtvis att de som använde askfaten skulle uppmärksamma reklamen på askfaten. Men även de som inte rökte hoppas däckfabrikanterna nå eftersom deras varumärke fanns på askkopparna.

I början (omkring 1915) var askfaten gjorda av en metall- och glaskombination. Gummi började dyka upp först i början av 1920-talet. Askuppsamlardelen var normalt tillverkad av glas men en del av de tidigare konstruktionerna fanns även i mässing, brons eller aluminium. Många av de tidigare gummiaskfaten var gjorde av solit gummi men i mitten av 1920-talet började många företag att använda även ”riktiga” uppblåsbara däck.  Många av insatserna från tjugoårsåldern till trettiotalet liknade depressionglas och kom i färger inklusive rosa, rött, blått, grönt, bärnstensfärgat och en marmoriserad grå / blå. Däcktillverkarens namn var ofta präglat på insatsen, såväl som stansat eller gjutet på själva däcket. Några av insatserna hade en bild eller logotyp silkscreened på botten. Det var inte förrän i slutet av trettiotalet som klart glas blev standarden. Under trettiotalet tillverkades många vackra insatser för att vila inuti promo-gummidäcket. Många askkoppar gavs bort på världsmässor och utställningar över hela landet under denna tid. Inläggen hade alltid reklam för evenemanget präglat eller målat på insatsen. Krigsåren tvingade bort produktionen av däcksaska, och många av dem offrades för skrotgummidrivenheter. Efter andra världskriget började biltillverkningen igen med en boom, och däckkaskar blev igen en populär reklamartikel. Efterkrigsdäckaskarna förblev i stort sett oförändrade från sina föregångare fram till sextiotalet, då plast började ersätta gummi. Många av däcksföretagen tillverkar inte längre askkoppar, men det gör fortfarande en handfull. Många av de nya kan fortfarande köpas från $ 6- $ 10 och är mycket trevliga med färgglada insatser. Bättre få dem medan du kan, men med de negativa åsikter som många människor har om rökning är det bara en tidsfråga innan tillverkning av askkoppar till däck hör till det förflutna! Däckaskkoppen högst upp på denna sida är en unik askkopp från Indien 1920 från Tyre Co. med reklametikett på insatsen och en 110 VAC elektrisk cigarettändare. Till vänster finns en bläckblotter från samma era som annonserar för India Tyres. Direkt nedan finns (till vänster) Goodrich Silvertowns berömda Akro Agate på 1930-talet tillverkade blå marmoriserade insatsdäckask och (till höger) A 1920-tals Pennsylvania Tire Company däckaska med en präglad grön fördjupningsglasinsats