På Hotell är en berättelse av Lotten Bergman, besök gärna hennes webbplats för mer läsning: Lotten.se

På hotell
Det Stora Företaget Med Jättemycket Pengar hyrde in mig som föreläsare. Och betalade övernattning på hotell. Hurra! Hotell är för mig som nya skor: jättespännande och fantastiska och förhoppningsvis så dyra att man inte får skavsår på hälen. Man får sova hela natten och äta kladdiga, smör-rinnande rostade mackor utan fibrer till frukost. Man kan slarva bort fjärrkontrollen till tv:n alldeles själv och sova middag med kläderna på – under täcket! Jag har inte kommit till den punkt då man som t.ex. tennisspelarna anser att ännu ett hotellrum i ännu en världsstad som t.ex. tråk-New York eller fis-Paris är urtrist. De där hotell-slentrianerna borde ge bort sina hotellrum till mig istället. (Jag tar även emot andra gåvor som t.ex. pengar och bollsinne.) Men var hamnade jag på min senaste övernattning? Jo, i Sunkiga Slemmiga Slumhotellets jättedyra – fast sämsta – rum!

I hotellentrén (det var sannerligen inte en lobby, på sin höjd en farstu) stod kartonger staplade överallt. Skrivarpapper i en kartongstapel, rapsolja i en annan.

I receptionen gjordes braskande reklam för affärerna i samma kvarter som hotellet. Det var en herrfrisör, en plantskola, en möbelaffär, en brädgård samt en lampbutik. Kanske skulle jag bära lampor, våningssängar, en monterbar lekstuga eller en enorm fikus på tåget hem? Eller ta det stora språnget och klippa mig hos en herrfrisör?

”Hissen trasig” stod det på ett plakat, men samtidigt var ju hissen fylld av kartonger. Skokartonger? Nej, kartonger som var fyllda av skrivarpapper och rapsolja. Buuump. Bump. Buuump, sa väskan när jag släpade den uppför trapporna.

Jag bodde i ett ickerökar-rum, men i korridoren stod två kostymklädda män och rökte hej vilt.

När jag en stund senare luppinspekterade mitt hotellrum, fann jag att telefonen var trasig. Eller ska man kanske numera betala en depositionsavgift som straff om man inte har mobil med sig? Jag kände mig osäker och ovan. Man skulle ju förstås kunna ringa ner till receptionen och fråga. Nävisstja. Det kunde man ju inte.

Tv:n fungerade däremot finfint och hade hela fem kanaler, även om fjärrkontrollen hade tappat sina knappar. De låg prydligt samlade som non stop-godis i askfatet, så jag hade förstås kunnat pilla dit dem igen. (Askfat? ASKFAT? Hm.)

På köpkanalerna visades fem olika filmer. Två var helt otittbar porr, medan de tre andra var:
* Action: ”Last Run”. En agent räddar en annan agent. Gäsp.
* Drama: ”Sweet November”. Keanu Reeves möter en livsbejakande kvinna som får honom att upptäcka livet. Stön.
* Actiondrama: ”Driven”. Ung, het rallyförare tappar formen. En erfaren räv kallas in för att hjälpa. Med Kenny Bräck och Sylvester Stallone. Jisses.

Jag suckade övergivet i mitt kala och kalla hotellrum med mögel i duschen medan det utanför pågick en januarikylig snöregnsorkan som gjorde att hotellet stod stadigt som en glasspinne på hal is. Det kändes som om rummet var en hytt på Titanic. Gungeligung.

Men innan jag skulle gå under och fastna i rasmassorna, ville jag packa upp – man måste ju ha rena underkläder om man ska bli omhändertagen av räddningstjänsten. Men det sunkiga rummet hade varken garderob eller byrå. Var lägger man då sina underkläder? I duschen? På tv:n? Under huvudkudden? I askfatet? (Återigen: askfat?)

Två nätter senare åkte jag hem. Väldigt nöjd. Gissa om jag skällde i receptionen och bad om ny fjärrkontroll och bättre filmer och gav order om mögelsanering samt i alla fall en galge eller två! Gissa om de blev spaka! Gissa om jag dängde askkoppen och näven i bordet!

Äh, gissa inte längre. Svaret är förstås ”nej, det gjorde jag inte”. Istället såg undertecknade mespropp till att hon lämnade hotellrummet skinande rent. Ingen skulle få tro att jag var orsaken till snusket! Och den f.d. askkoppens skärvor slängde jag i en papperskorg på tågstationen eftersom det är svårt att trovärdigt förklara hur det går till när man råkar ha sönder en askkopp i duschen vid mögelskrapning.

/Lotten Bergman www.lotten.se
Publicerad i Hemmets Veckotidning, 2005-02-01
© 2005 Lotten Bergman, info@lotten.se. Sprid gärna mina texter, men ange alltid källa och författare.
Fetskriften är inlagd av mig, Urban G
Tillbaka till Noveller
Askkoppar från min samling som passar i sammanhanget; Stadshotellsaskfat,