I ett försök att vägleda Er i hur askkoppar skildras av olika författare har jag ställt
samman dessa bokrecensioner. Perspektivet är naturligtvis askkoppens, dvs
hur skildras den av författarna.
Tage Danielssons Mannen som slutade röka inger förhoppningar, fast redan första sidan i boken blir en besvikelse; han fimpar ju på golvet. Först på sidan 15 nämns askfat och då i samband med tändstickor, fimpar, cigarretter, cigarrer och pipor. Dessutom är detta i en synnerligen destruktiv situation; huvudpersoner kastar nämligen askkoppen och de andra föremålen i ett sopnedkast. I detta fall hann så att säga askkoppen inte ens träda in i handlingen före den försvann.
Trots att boken är illustrerad på var och varannan sida återfinns det ingen avbildad askkopp någonstans. Boken måste därför med tanke på vad den handlar om få 1 askkopp av fem möjliga. Egentligen skulle den bara ha ett sprucken askkopp men jag föredrar dem hela. Däremot kan jag inte förneka att boken har en del andra förtjänster som faktiskt gör den värd att läsa.
I Den försiktiga blondinen av Erle Stanley Gardner har askkoppen en betydligt mer framträdande plast. På sidan 20 nämns den som förvaringsplats för fimpar där en del av fimparna har läppstift. En detalj som får viss betydelse för fortsättningen. Här har det funktionella värdet av askkoppen betonats. På sidan 46 återkommer askkoppen igen och huvudpersonen Perry Mason noterar att den är tömd och rengjord. På sidan 51 förekommer en askkopp som en tändsticka släpps i. Sedan är det mycket tunnsått med askkoppar.
Trots detta skall den ha tre askkoppar av fem möjliga detta då den återkommande askkoppen faktiskt personifieras lite. En annan anledning till det höga betyget är att det genom den omfattande rökningen som förekommer i boken implicit framgår att askkoppar faktiskt måste finnas med.
I Karen Aabyes bok Jupiter glömmer aldrig ger i början hopp om ett intensivt askkoppsfokuserande. Huvudpersonerna röker någonting fullkomligt kopiöst. En lyckades på tre timmar (motsvarar två sidor i boken) dra i sig ett helt paket cigarretter. Folk nyper av asken på cigarretterna och låter den falla till…GOLVET/MARKEN/BORDET och gud vet var men inte till någon askkopp.
Den första askkoppen dyker dock upp på sidan 240. Fast att kalla det för askkopp är nog att ta i lite.
De två bröderna Jan och Paul tar ned en plåtskylt med texten RÖKNING FÖRBJUDEN och använder baksidan som askkopp.
Jag ställer mig lite tveksam till om detta verkligen kan räknas som en regelrätt askkopp. Detta i förhållande till nästa askkopps uppdykande. Den kommer på sidan 295. Och det är Gubben Herbert som knackar ur sin pipa i en askkopp. Jag tror att man lätt kan inse vilka karaktärer de olika personerna har i boken.
Jag kan ge Er en ledtråd det är inte piprökaren som är den slarviga. Detta förhållande är lite av den problematiken som jag beskriver i ”VARFÖR ASKKOPPAR?”. Att Aabye på detta sätt späder på fördomarna om cigarrett- contra piprökare är inte bra. Därför nödgas jag att ta bort den första så kallade askkoppen (skylten), därmed sjunker bokens betyg högst väsentligt. Framför allt eftersom rökningen går som en röd tråd genom hela boken, åtminstone ur mitt perspektiv.
Så tyvärr kan den bara tilldelas 1 askkopp av 5 möjliga. Vilket är synd då boken för övrigt är läsvärd och därför kan rekommenderas för de som uppskattar; dramatik, fala kvinnor och skumma typer samt ond bråd död.
I Dödligt möte har Patricia J. Macdonald lyckats riktigt bra att ta fram askkoppen som ett funktionsföremål. Fast naturligtvis gör hon en oerhört grov miss när hon på sidan 69 låter en person lägga pappersskräp i en askkopp. Till detta ändamål skall inte en askkopp användas. Fast hon slätar över denna fadäs redan på samma sida. Där får en slarver som låtit aska falla ned på en bardisk en skarp uppmaning att använda askkoppen istället. Under detta korta ögonblick blir helt plötsligt askkoppen huvudpersonen (eller objekt) i boken, om än bara i en mening; men vilken mening. I stället för att bara behöva finna sig i att vara en bifigur i dramat lyfts här askkoppen fram och dess funktion framhålls mycket distinkt. Patricia lyckas här på ett mästerligt sätt kompensera sin tidigare respektlöshet mot askkoppar och går dessutom stärkt ur situationen. Nästa askkoppsuppdykande inträffar tre sidor efteråt. Då en person tar upp en fimp och lägger den i samma askfat!!! Även här framhålls funktionen och återkopplingen till den tidigare händelsen framträder på ett subtilt sätt. Betyget kan därför inte bli annat än 3 askkoppar av 5 möjliga En fängelsemiljö brukar i många fall förknippas med rökning. Fångar som ligger uttråkade på sina britsar och röker cigarretter.
Alexanders Solsjenitsyns bok En dag i Ivan Denisovitjs liv utspelas just i fängelsemiljö.
Men det är ett straffläger så några lata dagar i sängen förekommer inte men väl rökning. På sidan 20 får vi läsare upplysning om att fångvaktarna röker sina papyrosser före visiteringen av fångarna. Men inte ett ord nämns om var fimparna tar vägen. Det är som de bara har gått upp i rök. Några sidor senare är det fångarnas tur att röka. Eftersom de bara har fimpar att tillgå ökar förväntningarna att vi läsare skall få en detaljerad beskrivning på fimparnas slutliga öde. Men vi blir lurade än en gång. Inte ett ord nämns över fimparnas öde. De hamnar inte ens på marken.
Det som delvis genomsyrar boken är kampen om att få tag på tobak och vilken njutning det är att röka. Men om askkoppar nämns det ingenting. Betyget blir 2 askkoppar av fem möjliga. I normalfallet skulle det endast bli en askkopp då rökning är flitigt förekommande i boken och avsaknaden av askkoppar ökar besvikelsen. Men med tanke på att fångarna serveras kokt gräs till middag och lever under vidriga omständigheter kan frånvaron av askkoppar ursäktas till viss del. Miljön som beskrivs i boken är inte precis den som inbjuder till att de skall stå askkoppar framme. Samtidigt får man ta i beaktande att fångarna röker så mycket som det överhuvudtaget går på cigarretterna som saknar filter. Det blir inte så mycket kvar att fimpa.
Steinunn Sigurdardottirs bok Fiskarens kärlek som handlar om kärlek och passioner och om att tvingas avstå från det man älskar utan att någonsin ha ägt det ger ett lovande intryck. Vänsterprassel och kärlekshistorier brukar alltid för eller senare utspelas i en sängkammare och då närmare bestämt i sängen. För oss som är uppväxta med amerikanska och franska filmer på samma tema, vet ganska väl vad som händer efter att sängprasslet är avslutat. Då skall det rökas. De älskande paret ligger, småpratar med varandra och njuter av en cigarrett. Askkoppen brukar stå lägligt placerad på de där lilla bordet som står alldeles intill sängen. Men i denna bok grusas de förhoppningarna. Det röks lite men askkoppar frekventeras inte. Fast ett undantag finns, och vilket undantag. På sidan 47 släcks en cigarrett i ett kristallaskfat. Smaka på ordet kristallaskfat. Ett statushöjande ord i allra högsta grad. Även om boken för övrigt inte innehåller några askkoppar gör detta ord att betyget blir 2 askkoppar av 5 möjliga.
August Strindbergs Röda rummet inger förhoppningar. En sådan klassisk författare och nydanare av svensk litteratur borde ha förutsättningar att behandla askkoppar på ett adekvat sätt. Dessutom så utspelar sig delar av boken i restaurangmiljö. Det röks mycket i boken; huvudsakligen cigarrer. Askan från en cigarr är betydligt mer omfattande än från en cigarrett så förutsättningarna för askkoppar är mycket gynnsam. På sidan 37 dyker det första askfatet upp. Men det nämns i samband med ett dukat bord och förekommer tillsammans med tändstickor, buteljer, korkar och järntrådar. Sedan inget mer. I resten av boken lyser askkopparna med sin frånvaro och detta trots att rökningen är ymnigt förekommande. Ur mitt perspektiv är Strindberg en mycket överskattat författare och betyget kan inte bli annat än 1 askkopp av 5 möjliga.
Restaurang Intim. Titeln på boken av Olle Länsberg andas rökning, intima stunder med efterföljande cigarrett. Förväntningarna är med andra ord stora. Redan på sidan 20 infrias förväntningarna, den första askkoppen dyker upp. På efterföljande sida en till. Inledningen är med andra ord lysande. Men sedan… Inte en askkopp och detta trots att restuarangmiljön är den dominerande i boken. Betyget kan inte bli annat en en överkorsad askkopp. Detta hårda betyg har författaren sig själv att skylla. Ger man sig på att skriva en bok där större delen av handlingen kretsar omkring en restaurang och struntar i askkoppar blir fallet stort.
Över stock och sten av Michael Innes ger inget hoppfullt intryck. Av titeln låter det som en stor del av handlingen är förlagd utomhus och askkoppar brukar inte vara särskilt bra representerade i utomhusmiljöer. Samtidigt är boken en deckare och i den kategorin av böcker brukar rökning vara flitigt förekommande. Fast här är handlingen förlagd till andra världskrigets England och berättelsen är snarare en spionhistoria än deckare. ”En liten askkopp” är ett direktcitat från boken och det är det hela…Så betyget blir en askkopp av fem möjliga.
Aabye, Karen – Jupiter glömmer aldrig
Danielsson, Tage – Mannen som slutade röka
Gardner, E.S – Den försiktiga blondinen
Innes, Michael – Över stock och sten
Lännsberg, Olle – Restaurang Intim
Macdonald, Patricia – Dödligt möte
Sigurdardottir, Steinunn – Fiskarnas kärlek
Solsjenitsyn, Alexander – En dag i Ivan Denisovitjs liv
Strindberg, August – Röda rummet
Om det är någon som känner för att lämna ett bidrag så skulle jag vara tacksam. Förvisso disponerar vi över ett antikvariat, så böcker är det ingen brist på. Men att hitta de som beskriver askkoppar är minst sagt en grannlaga uppgift. Så vet Ni en bok som askkoppar förekommer i. – Skicka ett mail så läser jag boken. info@askkoppar.se